känner mig känslolös.
vilken helg, festat bort hela helgen...tyvärr.
har haft kul, det har jag verkligen...men för ett pris!
kommit in i en alkoholdvala igen, då fest efter fest kommer och går...samtidigt som tiden bara rinner förbi mig.
men alla får ha såna dvalar.
har inte sett honom på hela helgen, det var ett tag sen nu.
mest sorgligt är inte att jag inte har sett han, utan snarare att helgen inte kännts lika rolig eller fulländad för att jag inte har sett honom.
att en människa som jag inte ens känner kan krypa sig in i mitt huvud och klamra sig fast så pass länge som han har gjort nu, är för mig väldigt fascinerande.
träffad en annan kille igår, men varje gång jag tittade upp på honom så var det som en besvikelse som gick igenom mitt huvud.
känslolöst.
pirrlöst.
vilja att ha mer.
viljan att lära känna honom.
man vet när det är rätt, man bara vet hur det ska kännas.
men jag är trött på att aldrig få den känslan men dem man vill få det med utan att det alltid ska vara så
abstrakt på något sätt.
denna vecka hoppas jag blir bra.
ledig min ända kväll, är ju röd dag..skönt!
på onsdag ska jag hem till johanna tror jag och förfesta inför björn rosenström på harrys.
missförstå mig inte, jag älskar livet och speciellt mitt eget mer än livet själv.
jag har allt och lite till, men något saknas.
jag vill finna det jag söker.
kanske har jag redan funnit det, eller så kanske det fortfarande finns där ute.
jag ska i alla fall ta reda på det.
som än vän till mig alltid brukar säga.
DET ÄR JAG VÄRD!
