you think you know, but you have no idea

det är jobbigt och vara ensam ibland.
idag känner jag mig ensam för att sandra är ute och roar sig med jobbet och jag vill också ut.
men jag får mitt i helgen.

jag börjar känna mig mer ensam bara för att ett rum som en tid nu varit fylld har blivit tom igen.
i maj så hoppade jag på en karusell alldeles för fort.
jag tänkte inte efter, jag var för redo för kärleken för att tacka nej till ett erbjudande och det ångrar jag vissa dagar men å andra sidan så måste man våga satsa för att vinna.
denna gång förlorade jag, för en lång stund en riktigt bra vän och arbetskollega.
resan dit vi är idag har varit lång och minst sagt smärtsam.
först gick det bra, sen gick det riktigt dåligt, sen gick det okej och nu är det riktigt bra igen.
återfallet vi hade för ett par helger sen behövdes för att inse att sagan har fått sitt slut.

och nu står jag här, glad för att vänskap är tillbaka och kärleken är borta men ändå tom för.. vem nu? vem ska jag vilja stöta på ute? vem ska jag vara glad över att se? vem ska göra mig så där varm i kroppen?

den har i och för sig inte jeff varit på länge heller, men ändå så har man ju trott att det bara finns han för man orkar inte ge upp och inse att det är slut på känslorna.
men egentligen så känner man inget för han, man vill bara känna något för någon.

sandra säger att hon tror jag är kär i kärleken, att jag var det då och att jag fortfarande är det.
 hon känner mig ju bäst, undra om det kan stämma?
har ju haft samma tankegång flera gånger...

vem?
den frågan ska besvaras med god tid.

om inte någon kommer min väg snart så få sandra lägga upp videon på mig där jag säger vad jag söker, det skulle ni allt se....bästa jag sett på länge!

Dagens:
Puss&godnatt! (kroppspulsådern mår bättre, thanks for asking o jag längtar tills jag får smset där det står: BOKAT! )

hästa!