6 månader har gått

gick en promenad idag, eller jag har funnit ett ställe. där stod jag med missy hiigins i öronen, ciggen i handen,garaget bakom mig och den mörka himlen ovanför mig. då kom det till mig, att jag måste bryta tystnaden med min far

och nyss så gjorde jag det (efter försökt nå han sen innan min födelsedag, som han för första gången i mitt liv struntade i..av ilska för min mor enligt han)

tror verkligen inte på allt han säger, jag känner ju min far. gud så han svamlar ibland, att jag när han dör ska åka till iran och få ärva alla hans tillgångar där, tillsammans med viktoria och diana såklart. han nämnde en möjligen skilsmässa från subban, ingen skulle bli mer glad än mig. dessutom alla hans hatiska ord min mor, kvinnan som uppfostrat hans dotter ända sen han slutade.

orden "jag älskar ju dig nathalie, du är min dotter" kunde inte kännas tommare. vem gör något sånt mot sin dotter. vet att jag inte är ensam och jag har mer än andra, men har svårt och se det.

jag vet han är min pappa, men ordet älska är ändå för stort för att vara i samma menning som han


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0