take me back to my childhood

alltid roligt och bli större och få uppleva nya saker.

men ikväll känns det inte lika roligt. pratat med mahira en lång stund nu på slutet och allt känns bara svårt. tankarna bara rullar runt i huvudet och inga vettiga svar kommer till mig.

jag måste nog iväg, jag vill iväg och jag kommer åka iväg.

men inte om utan när jag gör det, kommer jag ge upp något? något som jag hoppats på så länge! ger jag det en ärlig chans? eller bara kör jag över faktumet och bli lycklig?

allt för nytt för och ha svar i detta skede. allt kan ju fortfarande hända och ingen är säker på den andra och den ene kanske inte ens har tid för den andra osv osv.

men ändå, tänk OM??

nej jag måste åka, jag vill, jag vill, jag vill och hon vill och vi vill detta.

men varför NU?, av alla tider så varför just NU? att det jämt ska vara så här, komma när det är som mest olämpligt som ska göra att man ska ställas inför vissa beslut.

för åker jag så är det slut, det vet jag!

nej ska sova nu, om jag lyckas få någon sömn.

sen blir det make up store och en lunch date med mahira innan jag ska jobba 15-20

diva is the female version of a hustler...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0