känslan jag fått, är att det handlar om mig...

idag har det varit stressigt. städade en massa lådor i köket,vässade alla barnens 40 pennor så har sår på fingret som gör jätte ont nu, ryddade hela kylskåpet, torkade golvet och bakat pizza till middag..allt för att göra något utav dagen. snackade lite allvarligt med tine efter maten om att helenes attityd i den åldern hon är i börjar bli lite för mycket. fick veta att tine bokat biljetter till en jätte känd norsk teater till henne,helene, maria och mig den går på nationaltheatret så det ska bli riktigt roligt att se en teater där och sen en som är väldigt norsk. efter maten drog jag direkt till bussen och in till byen.

mötte upp viktoria vid  nationaltheatret, gick till ett fik på karl johan men fick snabbt vända tillbaka för att daniel ringde. han hade med sig min plånbok och hade precis slutat hans skola. jag och vickan sa att vi skulle ta den och snabbt gå men snackade med han i över en halvtimma. vart posetiv överaskad, blir kanske en kaffe med han en annan dag. vi skulle höras i alla fall.
vickan och jag frös så vi gick snabb tillbaka till fiket och satte oss, jag med en varm sjokkolade. blev lite snack om allt och alla, väldigt trevligt. så trevligt så vi sket i praktikträffen, så vi hellre kunde sitta kvar och sen komma hem lite tidigare. började planerna för våran ihopslagna födelsedagsfest vi ska ha den 8e december. vet nu vart vi ska ha den, när, att vi ska ha någon slags bufféaktig mat och sen nästan alla vi ska bjuda.

kom hem skapligt vilket var super skönt för jag är ganska så trött.

ganska facinerande med varandras bloggar. när man vet att det någon skrivit handlar om en själv. ibland hoppas man att det ska handla om en och ibland önskar man att det inte är mig dem har skrivit om.
läste nyss din blogg. jag vet inte riktigt om jag hoppas det ska vara mig du skrivit om, för det du har skrivit är så fint men å andra sidan så blir jag så ledsen. du gör mig så ledsen för jag har älskat dig så mycket, men just nu så är haten för dig tyngre än kärleken. det bästa vore om jag glömde dig, men du är oförglömlig och det vet jag. jag orkar inte bli påmind om dig mer, det gör för ont. snälla låt mig bara vara, låt mig hela och bli hel utan dig.

ps. tack maddis för att du lyssnade när jag gnällde lite på dig igår. vill ju att du bloggar så jag ved vad som sker, du är hoppet om att få veta vad som sker med er där hemma.

hade!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0