you think you know, but you have no idea

jag har varit med om mycket men aldrig något värre än detta.

igår på eftermiddagen så hade jag två missade samtal från min moster och ett från min mamma. sms:et jag även fått från min mamma där det stod " ring mig" låter allvarligt men det är något mamma ofta skriver när något viktigare än vanligt hänt.

ringde upp mitt i tio kampen med jobbet och fick veta att mina mamma hade hittat min pigga och friska (för att vara 80) gammelmormor i hennes lägenhet och ringt 112.

många var där och jag var fast i åtvid.

vid tio kom jag upp till sjukhuset och kom in i vänterummet där dem som skulle ha nattskiftet av släkten satt. mammas kusin ann-sofie följde med mig in på hennes rum för att se henne. ann-sofie började gråta och sa att det var illa. jag förstod vad hon menade när jag kom in. hon låg där med slangar och såg helt livlös ut. hon hade inga tänder inne och inga glasögon på sig, jag kände inget. det var inte hon,utan det var någon annan som låg där. sköterskorna sa att hon hade fått morfin mot smärtan och att hon nu sov. lämnade rummet och satte oss till ro i vänterummet med dem andra. sköterskorna sa att vi kunde åka hem för att vi bodde så nära, men inte tänkte vi lämna henne, dem hade noll förståelse för vad vi gick igenom. jag och ann-sofie åkte hem för att sova en stund så dem andra fick plats och vila lite i vänterummet.

vid fyra kommer mamma ut i vardagsrummet, väckte mig och då visste jag.

yrvaken försökte jag fort få alla känslor under kontroll. en gråtande mamma med en mobil i handen,för att ringa runt och se hur alla som ej var på sjukhuset skulle komma dit och sen se hur alla mådde.

ringde syster för att se vart hon och marlena var, men klarade ej av att höra henne i andra sidan av luren gråtandes som hon gjorde,mamma fick ta över.

taxichauffören var förstående, mamma kunde föra ett samtal men ej jag..allt stod bara stilla.

väntade in alla bilar med alla utanför akuten för att tillsammans gå upp till henne.

aldrig genomgått något så jobbigt. 

se mina 13 och 15 åriga syslingar stor tjuta. man vill ju alltid skydda dem yngre och hålla sig stark för dem, men det gick bara inte. marlena bryter ihop i oves armar och sen se min syster komma ut ut taxi och se henne lida så och jag kan ej göra något.

ove fick ringa leffan, alla fyra syskon var där men leffan var i amsterdam på väg ut med båten. han har vart hemma i två månader och samma dag som han ska ut till sjös igen så händer detta.
hur kul är det att vara så långt bort och få ett samtal om att ens mamma dött.

när vi alla var samlade så var det dags att gå och in och säga adjö,när skötersorna nu gjort iordning henne.

när dörren öppnades så bröt jag, helena som är sjuksköterskan släkten fick leda in mig. dörren stängdes och där stod vi 16 nära och kära för att kolla på henne. hon låg där i mitten så fridfullt med händerna liggandes på magen. tänderna var i satta och håret fint kammat. hon hade nju nyligen tvättat det för hon igår egentligen skulle till dietisten.

klockan gick och gråtljud kom från alla hörn och kanter i rummet. några fina ord sades att detta var naturen gång. men hon som alltid varit så pigg och ständigt hjälpt och funnits där för alla. ingen hade ju räknat detta att hända inom dem närmsta fem åren minst sagt.

varför, hon är ju början på vårat släktträd. hon har barn,barn barn och barnbarns barn som mig. antalet människor som avgudar och älskar henne är enormt.

tanken av hemma att ha tre kusiner 10,9 och 6, min lillasyster på 6, och två syslingar på 6 och 8år att berätta detta för.

farvälet kom till slut och en efter en skulle vi säga adjö och lämna rummet. folk slängde sig i hennes armar och sa hejdå. det kändes så defenetivt. benen vek sig och andan stannade, tårarna föll och det som hade hänt började falla in.

när alla var ute så började planneringen om hur allt ska fixas nu. mormor tog på sig det mesta men syskonen höll ihop.

hon som tog hand om mig när mamma var på semster, henne som jag spelade kort med när jag var lite. alltid gav jag henne mina leksaker från kinderäggen från hakepis barnmeny för henne att spara. hon som alltid bott nära och alltid funnit där.

är så glad för att vi har varandra, vi finns där i glada och dåliga stunder. älskar dem mer än världen själv.

alla glada stunder vi har framför oss. jesper fyller nio imorgon, jenny går ut nian nästa torsdag, inga fyller 80 i augusti och helena gifter sig i brudklänningen som är sydd av henne, nästa lördag.

hur ska vi klara oss nu, hon var vår överste.

drömmen om fem generationer är sprucken, jag som alltid trott att vi ska bli det.

hur ska vi kunna förklara för dem näste att komma vilken underbar människa hon var.

jag lider med dem små som inte alls fick många år och minnen med henne.

nu får vi hålla ihop och gå framåt.

tack till alla er jag pratat med och som finns där.
just nu behöver jag er och jag vet att ni finns, det betyder allt.

R.I.P Gunborg

du kommer bli saknade.
må din själv vara med oss.