tårarna rinner..
nedför min kind när jag skriver detta inlägg.
tanken på morgondagen. hur ska vi klara oss utan dig min käraste gammelmormor. du har funnit där i mitt liv från 08.52 24/12 1987 till 04.00 6/6 2007. du har tagit hand om både mig och de andra. folk här på jorden kan inte se ett liv framför oss utan dig. imorgon samlas vi i släkten för att som en stark styrka säga farväl och godnatt till dig. svaren på mina frågor ligger där i graven med dig. jag kommer inte än, förhoppningsvis inte på många många år men en dag kommer jag till dig. jag vet att du inte är ensam och jag hoppas att du vet att vi bär med dig varje dag. vem kan glömma en sådan underbar och älskad människa som dig. om jag växer upp och bli hälften så bra människa som dig och får så många som kommer och sörjer för min bortgång som vi kommer göra för dig, så vet jag att jag lyckas med det ända prestige fyllda under livets gång. du har gett oss 81 år av kärlek, kan jag vara mer tacksam.
hur ska vi som släkt resa oss efter detta? vårat överhuvud har lämnat oss här på jorden för att själv åka till himlen.
jag älskar dig gunborg olga ekström, som gott min sköna. vi syns imorgon!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
jag sörjer, men vart är du? vart har du varit hela tiden? jag kommer aldrig kunna förlåta dig eller ens se på dig efter det här. alla år tillsammans är nu över. du fanns ej där när jag behövde eller behöver dig som mest. jag har väntat och väntat, men inget. du vet själv vem du är. fan ta dig rent ut sagt, hur kunde du, hur kan du?
alla andra har ställt upp och stöttat mig.
men du, du vet hur jag känner för just dig.
rut försvann och nu även du.
hej då.
