ännu ett steg på vägen...
ja då har man gjort det för första gången då. visste ju att en dag skulle bli den första och denna gång var förmodligen inte min sista.
idag har vi begravit dig våran kära lilla gammo.
folk har kommit från linköping,göteborg, arboga, stockholm och nyköping för att säga adjö till dig.
du har haft dina barn, barnbarn, barnbarns barn, syskon, syskonbarn, kusiner, ex man och dina vänninor där.
vi har varit många som kommit för att säga farväl och vara med på denna begravnings gudstjänst.
blommorna vid din kista har varit många, fina och stora. dem är köpta / plockade med en enorm kärlek. handblommorna från var och en av oss du för med dig ner i graven vet jag att du är jätte tacksam över.
alla grejer folk la på din grav som du får med dig, bröllopsinbjudningen du ej fick gå på, kastrullinlägg, korsordstidningar, teckningar och alla brev du nu får läsa.
inget fattar något. din syster är i chocktillstånd, hur ska det gå för inga när hon väl inser det?
alla har vi hållt ihop och varit starka idag och under denna tid, jag vet att du skulle vara så stolt över oss.
det var skönt och se de alla, dem man inte ser allt för ofta. men en stol har hela tiden stått tom och en röst har saknas.
varför kunde du inte stanna?
roland och rolf, dina kära systersbarn som jag minns så väl från mina tidiga år. när de skulle säga hejdå, och kollar mig rakt i ögonen och säger "dig minns vi så väl din lille skit". det satt djupt in i hjärtat, alla tider jag spenderat med dig och de andra ute i sommarstugan i arboga.
nu är det här över och det känns skönt men det är fortfarande rensningen av lägenheten och gravsättningen kvar.
hur ska jag resa mig efter detta?
jag älskar dig mer än du någonsin vetat om, jag vet inte ens om jag någonsin sagt det till dig. jag kommer nu aldrig få chansen hellre, det kommer jag få leva med tills vi möts igen.
sov gott nu min sköna, vila i fred.
idag har vi begravit dig våran kära lilla gammo.
folk har kommit från linköping,göteborg, arboga, stockholm och nyköping för att säga adjö till dig.
du har haft dina barn, barnbarn, barnbarns barn, syskon, syskonbarn, kusiner, ex man och dina vänninor där.
vi har varit många som kommit för att säga farväl och vara med på denna begravnings gudstjänst.
blommorna vid din kista har varit många, fina och stora. dem är köpta / plockade med en enorm kärlek. handblommorna från var och en av oss du för med dig ner i graven vet jag att du är jätte tacksam över.
alla grejer folk la på din grav som du får med dig, bröllopsinbjudningen du ej fick gå på, kastrullinlägg, korsordstidningar, teckningar och alla brev du nu får läsa.
inget fattar något. din syster är i chocktillstånd, hur ska det gå för inga när hon väl inser det?
alla har vi hållt ihop och varit starka idag och under denna tid, jag vet att du skulle vara så stolt över oss.
det var skönt och se de alla, dem man inte ser allt för ofta. men en stol har hela tiden stått tom och en röst har saknas.
varför kunde du inte stanna?
roland och rolf, dina kära systersbarn som jag minns så väl från mina tidiga år. när de skulle säga hejdå, och kollar mig rakt i ögonen och säger "dig minns vi så väl din lille skit". det satt djupt in i hjärtat, alla tider jag spenderat med dig och de andra ute i sommarstugan i arboga.
nu är det här över och det känns skönt men det är fortfarande rensningen av lägenheten och gravsättningen kvar.
hur ska jag resa mig efter detta?
jag älskar dig mer än du någonsin vetat om, jag vet inte ens om jag någonsin sagt det till dig. jag kommer nu aldrig få chansen hellre, det kommer jag få leva med tills vi möts igen.
sov gott nu min sköna, vila i fred.
Kommentarer
Trackback
