när lockelsen var ett faktum, fick jag en käftsmäll
jag är så arg.
på mig själv.
varför gör jag så här mot mig själv?
låter mig hållas.
låter mig plågas.
min svaghet har inte visas så mycket på länge som den gjorde igår.
tårarna kommer alltid.
men aldrig nu.
behöver jag gråta?
vill jag gråta??
pratade med sandra på balkongen.
hon bekännde sitt.
jag bekännde mitt.
där satt vi med våra bekännelser.
dem var ett faktum.
ett puss på pannan och sen var det bra.
i alla fall för stunden.
harrys.
55an.
maxim.
varför stannade jag inte hemma.
erbudande efter erbjudande.
nej nej nej nej.
tänker inte ens skriva hur kvällen slutade.
pinsamt.
tragiskt.
sorligt.
nedtryckande.
o s v.......
jag förtjänade en käftsmäll (ej ordagrant ) för att vakna upp.
jag vill inte.
jag vet att det är fel.
men jag kan inte hålla mig.
är som någon annan kommer in och styr min kropp, min hjärna och främst mitt hjärta.
igår var jag ärlig.
det var skönt.
idag ljuger jag.
idag blånekar jag.
idag förneker jag.
bäst så.
nu jobb.
Jag fattar ingenting.
jag har mina aningar, vi måste ses! pusssssssssssssssss
det var från mig såg att mitt namn inte kom med!