jag känner mig som en gigantisk padda
jag hatar och vara bakis, och inte är jag inte bara bakis utan BAKIS! verkligen...
fortfarande full några timmar in på förmiddagen tror jag. men så fort jag hade bestämt mig för att jobba så vände det. tror det blir med automatik när man vet att man ska iväg och visa sig för kunder och göra ett bra jobb att man skyfflar undan alla jag mår dåligt tankar och bara försöker tänka så posetivt man bara kan.
så jobbet gick utmärkt, med andra ord. förutom att jag stör mig på vissa människor arbetsmoral till max bara, vilka stjärnskott det finns!
nu har jag riset på spisen, hade redan gjort köttfärssås igår så matlådan idag gick jätte fort att göra. duktiga jag!!
imorgon blir det att jobba 10-18
hem och slappa
lördag 8-20.15 och sen direkt efter blir jag upphämtad för att åka till festen utanför mjölby
söndag 15-20.15
sen kommer jag nog vara helt död, men det är smällar man får ta här i livet när man väljer och leva det liv jag lever just nu.
usch har fortfarande ångest för gårdagen. var precis den kvällen jag ville ha på alla viss förutom spyan och känslan när jag vaknade upp idag.
har ätit snabbmakaroner, stekta champinjoner och stekt falukorv..min favorit rätt när jag är bakis. sen har jag ätit en choklad crossiant på jobbet, en liten chips påse, två coca cola...hmm tror det är allt. eller nej drack en frukt och grönsaksshot med.
känner mig som en padda, hatar bakis sug speciellt på ett jobb som mig och sen hatar bakis mage.
imorgon blir det några kilometer med nike skorna, my best friends.
snart måste sommaren vara över, så hälsan liv kan ta sin början!
det är inte min förlust, det är din!
och tack till dig, nämner inget namn men du vet nog vid dig att du är du. tack för att du lyssnade och förstod mig, vi är ju lite i en liksinnad situation.
jag behövde höra dem orden du sa mig !
som pricken över i: et så såg jag på csi miami nyss, en liten flicka som hette sofie som blev kidnappad som påminde så mycket om min lilla tjeja. jag saknar henne mer än någonsin. jag ser barn hela tiden och tänker tillbaka på henne, hon och jag tiden vi hade tillsammans. helan och halva, bill och bull. vi var ett hon och jag, i tio månader.
jag saknar dem andra två tjejorna med, men det hade jag en annan relation till. sofie, hon var liksom mitt allt i tio månader. hon var den som kunde göra mig gladast när jag hörde...TITTII, i baby callen eller också argast när man är trött, står och lagar mat och hon grinar och vill bli buren.
mitt hjärta kommer aldrig sluta slå för den där tjejen, synd bara att hon är för liten för att minnas mig. jag kommer dock aldrig glömma varken henne eller dem andra små prinssesorna.
jag saknar er, jag älskar er..och jag ska hälsa på snart!
fortfarande full några timmar in på förmiddagen tror jag. men så fort jag hade bestämt mig för att jobba så vände det. tror det blir med automatik när man vet att man ska iväg och visa sig för kunder och göra ett bra jobb att man skyfflar undan alla jag mår dåligt tankar och bara försöker tänka så posetivt man bara kan.
så jobbet gick utmärkt, med andra ord. förutom att jag stör mig på vissa människor arbetsmoral till max bara, vilka stjärnskott det finns!
nu har jag riset på spisen, hade redan gjort köttfärssås igår så matlådan idag gick jätte fort att göra. duktiga jag!!
imorgon blir det att jobba 10-18
hem och slappa
lördag 8-20.15 och sen direkt efter blir jag upphämtad för att åka till festen utanför mjölby
söndag 15-20.15
sen kommer jag nog vara helt död, men det är smällar man får ta här i livet när man väljer och leva det liv jag lever just nu.
usch har fortfarande ångest för gårdagen. var precis den kvällen jag ville ha på alla viss förutom spyan och känslan när jag vaknade upp idag.
har ätit snabbmakaroner, stekta champinjoner och stekt falukorv..min favorit rätt när jag är bakis. sen har jag ätit en choklad crossiant på jobbet, en liten chips påse, två coca cola...hmm tror det är allt. eller nej drack en frukt och grönsaksshot med.
känner mig som en padda, hatar bakis sug speciellt på ett jobb som mig och sen hatar bakis mage.
imorgon blir det några kilometer med nike skorna, my best friends.
snart måste sommaren vara över, så hälsan liv kan ta sin början!
tänkt massor på dig med.
mer än normalt på sistone.
undrar vad du tänker när du ser oss två tillsammans.
ångrar du dig?
tänker du någonsin på mig, på oss?
tänker du någonsin på vad du har förlorat, vad du kunde ha haft?
mer än normalt på sistone.
undrar vad du tänker när du ser oss två tillsammans.
ångrar du dig?
tänker du någonsin på mig, på oss?
tänker du någonsin på vad du har förlorat, vad du kunde ha haft?
det är inte min förlust, det är din!
och tack till dig, nämner inget namn men du vet nog vid dig att du är du. tack för att du lyssnade och förstod mig, vi är ju lite i en liksinnad situation.
jag behövde höra dem orden du sa mig !
som pricken över i: et så såg jag på csi miami nyss, en liten flicka som hette sofie som blev kidnappad som påminde så mycket om min lilla tjeja. jag saknar henne mer än någonsin. jag ser barn hela tiden och tänker tillbaka på henne, hon och jag tiden vi hade tillsammans. helan och halva, bill och bull. vi var ett hon och jag, i tio månader.
jag saknar dem andra två tjejorna med, men det hade jag en annan relation till. sofie, hon var liksom mitt allt i tio månader. hon var den som kunde göra mig gladast när jag hörde...TITTII, i baby callen eller också argast när man är trött, står och lagar mat och hon grinar och vill bli buren.
mitt hjärta kommer aldrig sluta slå för den där tjejen, synd bara att hon är för liten för att minnas mig. jag kommer dock aldrig glömma varken henne eller dem andra små prinssesorna.
jag saknar er, jag älskar er..och jag ska hälsa på snart!
Kommentarer
Trackback
