när löven faller
haft engelska redovisning idag, som gick helt okej.
tog bussen till lambohov och gick den underbara vägen genom skogen som jag gjort i så många år när jag ska till min mormor.
löven på marken, hösten är kommen.
sån ro, sån stillhet, bara jag och naturen.
sofie kom förbi en sväng och snackade skit.
kollade på one tree hill, oj vad tårarna föll. jag vet jag är svag för allt jag ser på tv och film.
kom hem och la mig och kollade på gossip girl, me love gossip girl. chuck och blair är några av dem mest fantastiska rollerna som någonsin skapats, tro mig när jag säger att jag nästan följt allt genom åren.
dem är så oförutsägbara och det är det som är så fascinerande med dem,
serena, inte för att avslöja allt för mycket för er som ännu inte kommit till dessa avsnitt. hur kan man säga till en kompis att man överglänser henne? eller hur, been there liksom. men hur tänker man? hur kan såna tankar gå från tankar till uttryckta ord? vill man inte alla sina vänner gott? hur kan man inte se alla dessa människor man har inte sitt liv runt ommkring sig? hur kan man spendera all tid med alla med att ha en spegel framför sig och bara se sitt eget ego?
jag kommer aldrig förstå serena eller dig, du som tänker så. men jag tror att en dag kommer det slå tillbaka, än dag kommer ni inte längre känna er så överglänsna med erat tillgjorda självförtroende, för bakom det tyckandet är en väldigt osäker människa.
jag vet vad som är viktigt för mig, och för varje ny dag så lär jag mig något nytt.
har jag aldrig sagt det förr så säger jag det nu, aldrig mera!
känner mig väldigt sentimental efter träffen med sara och mahira. så mycket vettigt som blev sagt.
jag vet att jag och mina vänner kommer göra under, på olika sätt!
ser fram emot våran utveckling i livet, så mycket kvar att lära. livet är bara i sitt första skede. för några av er kommer jag inte följa med länge till, någon har det redan tagit stopp för och några hoppas jag är med mig i tider framöver.
men tro mig vare sig jag träffat dig en gång, eller du är en vän sen år tillbaka så lämnar många fotsteg både i mitt minne och hjärta. det rymmer många och fler lär det bli.
god natt!
tog bussen till lambohov och gick den underbara vägen genom skogen som jag gjort i så många år när jag ska till min mormor.
löven på marken, hösten är kommen.
sån ro, sån stillhet, bara jag och naturen.
sofie kom förbi en sväng och snackade skit.
kollade på one tree hill, oj vad tårarna föll. jag vet jag är svag för allt jag ser på tv och film.
kom hem och la mig och kollade på gossip girl, me love gossip girl. chuck och blair är några av dem mest fantastiska rollerna som någonsin skapats, tro mig när jag säger att jag nästan följt allt genom åren.
dem är så oförutsägbara och det är det som är så fascinerande med dem,
serena, inte för att avslöja allt för mycket för er som ännu inte kommit till dessa avsnitt. hur kan man säga till en kompis att man överglänser henne? eller hur, been there liksom. men hur tänker man? hur kan såna tankar gå från tankar till uttryckta ord? vill man inte alla sina vänner gott? hur kan man inte se alla dessa människor man har inte sitt liv runt ommkring sig? hur kan man spendera all tid med alla med att ha en spegel framför sig och bara se sitt eget ego?
jag kommer aldrig förstå serena eller dig, du som tänker så. men jag tror att en dag kommer det slå tillbaka, än dag kommer ni inte längre känna er så överglänsna med erat tillgjorda självförtroende, för bakom det tyckandet är en väldigt osäker människa.
jag vet vad som är viktigt för mig, och för varje ny dag så lär jag mig något nytt.
har jag aldrig sagt det förr så säger jag det nu, aldrig mera!
känner mig väldigt sentimental efter träffen med sara och mahira. så mycket vettigt som blev sagt.
jag vet att jag och mina vänner kommer göra under, på olika sätt!
ser fram emot våran utveckling i livet, så mycket kvar att lära. livet är bara i sitt första skede. för några av er kommer jag inte följa med länge till, någon har det redan tagit stopp för och några hoppas jag är med mig i tider framöver.
men tro mig vare sig jag träffat dig en gång, eller du är en vän sen år tillbaka så lämnar många fotsteg både i mitt minne och hjärta. det rymmer många och fler lär det bli.
god natt!
Kommentarer
Postat av: Sara
Fint skrivet Natt!!
o Tack för igår, hoppas vi kan göra om det innan jag drar....
Du är en mycket klok kvinna, som jag tycker väldigt mycket om...
Trackback
