livet handlar om att finna sina svar
ännu en uttråkad dag. inte gjort ett skit verkligen, länge sedan jag slappade så här mycket. min höjdpunk denna vecka är när jag åker till jobbet imorgon.
jag är allt för att få nya vänner, men ibland kan det vara jobbigt med nya med. dem känner inte en på samma sätt. och det tar tid det vet jag med, men ibland har jag inte tålamod, är liksom det, de viktigaste du kan fråga mig varje dag? kan ju inte bli irriterad för att hon inte känner mig som vissa av er andra, men det är frustrerande. men jag säger ju inget så väl skylla mig själv antar jag.
idag gjorde jag något riktigt oväntat, även för mig själv. du var min vän, och inte bara det en av mina bästa. du var inte bara min vän, du visste vem jag var, vem nathalie var innerst inne. på det långa djupet. det är en ära anser jag, om jag står någon så nära, ska man ta det som ära att någon tycker om en så mycket och har något speciellt så man öppnar sig så mycket. men som i äktenskap så ska man finnas där både trough good and bad, men i bad fanns du inte där. när jag behövde dig som mest. jag har gått igenom den tiden, den dagen och det sms't tusen gånger i mitt huvud, tills jag nu nästan inte vet in eller ut vad som sa's, skrevs eller överhuvudtaget hände. därför, tog jag idag tag i det. jag skrev att jag vill träffa dig för att få svar på mina frågor. men när det väl blev bestämt så fegade jag ur. jag vill ha svar, men jag vill inte träffa dig. jag vet inte om jag klarar att sitta öga till öga med dig. men utan svar kommer jag leva i ovisheten och det vill jag inte. jag förtjänar svar, det är det minsta du kan ge mig. det slutade med ett påbörjat samtal på msn, men du förstod snart efter min fråga ställts att detta måste vi ta öga mot öga. sen var du tvungen och gå, och nu sitter jag här med ditt nummer som du gav mig, och jag har chansen att se dig imorgon. och jag är helt lost, jag vet inte vad jag ska göra. för när jag ser dig, kommer jag ens få fram ett ord? kommer det ge mig något? kommer jag få mina svar? kommer det du säger förbättra eller försämra? jag vet inte ens vad jag hoppas jag kommer få ut av det. detta är inte alls liknande men jag vet hur jag kände med alen och med madde, det var en sån börda som försvann och om dem situationerna gav mig den känslan kan jag inte tänka mig något annat om denna.
varför gjorde du som du gjorde?
hata de som du har anledning att hata
älska de du redan älskar
men hata aldrig den du en gång älskat
och nej jag är inte arg, jag är rädd och jag är ledsen. arg, det slutade jag vara för länge sedan.
lisa nilsson kommer nu få ge mig svaren, som hon en gång i tiden gjorde för oss båda
